Takes time to realize..

Idag ska jag förbi jobbet för första gången sen i lördags då jag blev hemskickad av min chef. Hade så fruktansvärt ont i min högra axel. Har vart hemma i tre dar nu och vilat axeln och jag hoppas verkligen att det kommer gå över snart. Har brottats med axelont sen den 5 december. Då plötsligt från ingenstans fick jag sjukt ont i axeln och det gjorde bara ondare och ondare. Efter ett tag såg jag att min högerhand hade svullnat upp och fingrarna var tjocka som korvar. När min hand sedan började bli blå var det inte roligt längre. Min chef ringde en taxi och jag fick åka direkt till akuten. Där fick jag utskrivet tabletter mot min, som doktorn sade så fint, muskelinflammation.
Men dom tabletterna kan ta sig i rumpan för de har inte hjälpt ett dugg. Kanske för att jag har jobbat med inflammationen sen dag 1 och inte låtit min stackars axel vila överhuvudtaget. Har verkligen velat jobba och hela tiden hoppats på att tabletterna skulle göra underverk men när jag var hos doktorn igen för en månad sen så tyckte han jag var dum som inte hade sjukskrivit mig. Han sa att om jag inte vilar så är det som att riva i ett öppet sår, det kommer inte läka. Och inte förän nu en månad senare har jag kommit till insikt. Vad kommer min axel säga om 20 år om jag inte gör något åt den? Inte vet jag men tar jag inte tag i det här nu så kommer det kanske aldrig att bli bra?

Ska börja med sjukgymnastik nu har jag bestämt mig för. Ska till läkaren för tredje gången imon. Ska fråga då vad han tycker jag ska göra. Har enligt mig proppat i mig tabletter i ca fyra månader helt i önödan nu men det blir ju inte bättre :( Usch tycker inte om att vara hemma från jobbet. Får ångest. Att sjukanmäla mig är något jag har väldigt svårt för..